Skaldjurskväll den 27 oktober 2016

Oj oj oj   oj oj oj    oj oj oj     va´ detta va´ skoj

Den vackra grinden som delar mottagningsrummet från gästabudssalen

Den vackra grinden som delar mottagningsrummet från gästabudssalen

Det var som att fortsätta där vi slutade förra året.  Nästan.  Mottagning i förrummet, drinkar och småtugg och massor av tjöt.  Underbara unika Anna, vår värdinna, dyker upp (kolla vitsen där) med brännmaneter.  Vansinnigt goda och får ej bitas av.  Då törs man inte ta nästa klunk. Receptet finns på redogörelsen för förra årets skaldjusfrossa. De ni!  Får ni leta lite. Över till skaldjuren. Dessa var snyggt arrangerade efter konsten alla regler.  Ett mastodonttorn späckat med kräftor, räkor, krabbklor. På bordet bröd, ostar, olika såser och mumsfillibabba.  Nu blev det njutbart sörplande och mmmm-ande och alla njöt och försäkrade Tomas att detta var det bästa koket någonsin. När det värsta suget var stillat skulle våra sånger sjungas. Ulrika W var drivande där. Historier skulle berättas. I år bidrog Birgitta H  och Eva A också med några ekivoka saker.  Anna bidrog med en spännande redogörelse för hur hon och hennes dotter Emmas resa till New York och Håkan Hellstöms konsert gestaltat sig.  Jag kan inte redogöra för den här.  Det skulle inte göra den rättvisa.  Men historien var mkt underhållande, både när det gäller spänning, humor, starka upplevelsenr mm.

Inte bara skratt och trams

Inte bara skratt och trams

Liselotte bidrog med en liten anekdot om Håkans hjältemodiga insats för att hjälpa en vansinnigt gammal dam hem från affären. Tiden rullar snabbt på som den gör när man har roligt.  Plötsligt kommer jag att tänka på min del i underhållningen. Tom Dooley med sång och spel på ukulele.  Om sanningen skall fram inte så plötsligt då jag hade tränat i många dagar för att få till det.  Naglarna var nerfilade till fotknölarna på vänster hand. Det måste dom vara om man skall trycka ner fingrarna över strängarna och inte få naglarna i vägen.  Däremot måste man ha starka och stora

Stämning

Stämning

naglar på den högra handen. Där skall naglarna slå mot strängarna istället.  Det är inte bara ett inte. Erkände att jag var vansinnigt nervös då jag inte behärskade denna konst. – Det gör inget sa alla. -Vi stöttar dig. –Jag kan doa,  -Jag kan ta andra stämman – Jag tar den tredje stämman – Jag håller upp texten, Jag kan hålla tummarna. -Jag tar basen osv.  Så satte jag igång.  Min sång och mitt spel dränktes effektivt av denna månghövdade änglakör.

Fatet är länsat. Bara tången kvar. Tomas bästa kok

Fatet är länsat. Bara tången kvar. Tomas bästa kok

En sång som steg mot taket och vidare mot himlen, tror jag.  Snacka om stöttning. Tack underbara vänner. Nu vet jag att jag inte behöver vara nervös bland er. Mera tjöt, mera skaldjur, mera sång.  Förra årets rapsång ville höras. Men jag har ju inte Annika Ek vid min sida, blev min lama protest.  -Ropa på Anna, hon står i köket.  – Måste ha mina glasögon, sa Anna.  Så det blev rapsång även i år.  Anna var strålande även i den rollen. Avslutningsvis hade vi, som Anna gjort i ordning, en tävling om byggnader i Göteborg.  Någon hade alla rätt.  Jag vet inte vem.  Personen måste ha en mycket blygsam karaktär.

Ett stort tack till Anna. Ett stort tack till Mari-Ann och Lena som håller ihop allt.

Det här inlägget postades i Återblick. Bokmärk permalänken.