Pizzabak av surdeg i på Presgården i St Skedvi

Christer hälsar välkommen

Surdeg i positiv bemärkelse.  Surdeg har ju i våra dagar fått en något negativ klang.  Surdegen är det där man aldrig blir färdig med. Som bara blir liggande. Men här på Brödleva i St Skedvi är det första klass. Christer tog emot oss med öppna armar.  Bordet stod uppdukat och såg inbjudande ut.  Men vi hade en del att göra innan vi fick gå till bords.  Nu skulle det bakas pizza men först lite av bakgrunden (liten ordvits där) om hur han med fru hamnade i Stora Skedvi med Brödleva.  Han är ju gammal kulturarbetare bl a som konstnärlig ledare för Falu folkmusikfestival. Bröd är ju kultur i allra högsta grad. Vindarna bar honom till ett gammalt bageri i Svärdsjö.  Några knuffar lite hit och dit, vilket så småningom ledde till Stora Skedvi och Presgården.

Bakbordet står färdigpudrat

Som kuriosa kan nämnas att på vägen dit var han bl a med om ett studiebesök på ett bageri i Bayern. Där kunde man berätta att den ursprungliga pizzan faktiskt kom därifrån.  Det var nämligen så att på 1600-talet blev skördarna dåliga och mjölet fick sämre kvalitet och brödet bara blev alldeles platt. Då uppfanns Flambuchen=pizza.  Ja det är många som vill ta åt sig äran för urspunget av denna populära rätt. Från prat till handling.  Bakbordet blev ”pudrat” av finaste bästa vetemjöl från Saltå kvarn.  Vi fick varsin degbit att förädla på bästa sätt.  Klumpen skulle endast bearbetas med händerna.  Absolut inget kavlande.  Detta gjorde i sin tur att pizzorna blev väldigt individuella.  Ungefär som handstilar. Vi visste vilka pizzor som var våra egna.  Dessa skulle förgräddas några minuter, plockas ut ur ugnarna och nu till det allra roligaste.  De skulle laddas med massor av godsaker.  Vi flyttade över till ett dignande ingrediensbord där det fanns massor att välja på. Ingen kunde sakna något.  Här fortsatte det individuella skapandet.  Åter in i den vedeldade ugnen. Dofterna spred sig och magarna kurrade.

Våra alster vänar på ytterligare förädling/gräddning

Äntligen, våra egna pizzor från vedeldad ugn. Kunde knappast bli bättre. Lite gott segt och knaprigt var brödet.  Detta var bra annars hade vi slukat maten alldeles för fort. Att det var ett massivt pratande och tjötande behöver jag knappast nämna. Till kaffet som Christer bjöd på hade Lena bakat mumsfilibabbagoda kakor som fick strykande åtgång. En lyckades hon rädda till vår värd.  Vi fick också möjlighet att köpa med oss bröd hem från bageriet. Ja, Christer med fru Pyttan har byggt upp en hel liten rörelse här.  Inte bara bageri utan även övernattning i härlig miljö tillhandahålls. MmMm.

Det är en aktiv bygd runt om med många verksamheter.  Den som vill kan gå en på deras gemensamma hemsida www.skedvibygden.se

Det här inlägget postades i Återblick. Bokmärk permalänken.