Stafettvasanfirande och Adas namnsdag 8 mars 2018

Fyra adazoner och en manazon

Anna innan start

Eva-Lena Gannerdahl – Vi saknade dig. Denna torsdag hade vi lite extra att fira.  Det var i närheten av Adas namnsdag och inte så långt från våra amazoner till skidåkares bedrifter. Adas namnsdag kommer ju varje år men detta var första gången vi hade en stafettvasa.

Mannen

Det började väl med ett litet trevande från Mari-Ann. -Ska vi köra en stafettvasa med Faluborgarna?  Förslaget föll i god jord och uppvärmning och träning började.

De som då anmälde sig var följande: Anna Thoresson på första sträckan, Eva-Lena Gannerdahl på andra, Mari-Ann Bergs på tredje, Lena Montelius på fjärde och Anki Jonell på femte. Dessvärre rår man inte över allt här på jorden och basselusker och annat skräp satte käppar i hjulet för vissa.  Mari-Ann ersattes med kort varsel av en granne,

Annika Nyström, en räddare av stora mått

Annika Nyström, som för övrigt är född i Göteborg. Denna kvinna gjorde en för oss oförglömlig insats och skall naturligtvis få ett omnämnande och stort tack. Anki fick ersättas av J-O Montelius även han får ett stort tack.

När den stora dagen närmade sig var vädret bistert.  Bistert betyder i detta fall –(minus) 20 grader.  Anna hade första sträckan.  Hon var påpälsad.  Det går att se på bilden att hon har lager på lager. Gasmask och köldplåster.  Frågan kom upp under kvällen om hon inte blev kall om händerna.  Händerna hade hon klarat genom att lägga extravantar i BH:n. De´ni! Som Anna själv berättade:

”Jag hade på mig lager på lager,(såg ut och kände mig som en michelingubbe) extravantar i BH:n, gasmask, chokladbit, varm dryck, frysplåster, påhejare. Startskottet gick. Nu var det bara att bita i. Blicken i backen. Ett-två. Ett-två, ett-två. Stavarna hårt i marken och skidorna på rätt sätt.  Äntligen över första krönet. Lyfter blicken och ser inte någon annan.

Vad ska vi ta?

Tittar förskräckt bakom mig. Tomt! Jo, där ser jag två personer.  Vänder blicken framåt, tomt!  Jo, där ser jag några. Blicken i backen igen.  Hade nu lite att ta igen och det gjorde jag. Medtävlarna var mest torrbollar som inte alls ville snacka, bara en man från Säffle fick hon kontakt med.  Han var förtjust i hennes fart så han hängde på.

Avlångaboardssamtal

Eva-Lena körde andra sträckan och hon gjorde sin del hur elegant som helst. Det är nu på tredje sträckan som Annika tar över Mari-Anns stafettpinne. Att ta över för Mari-Ann är nog inte det lättaste men fint gick det.  Det är ju inte bara att köra sträckan.  Det är allt runt omkring.  Åka dit i god tid. ställa sig på rätt ställe. Kanske engagera familjemedlem som skall stötta och köra. Osv.  Det är inte bara ett inte.

Tjevasangrattis !!!

Lena tog 4:e sträckan och hon kunde berätta att hon stundtals hade varit alldeles ensam i spåret.  Nu hade det blivit lite varmare i luften men mörkret föll på. Och hon visste ju att när hon hade gjort sin del så väntade maken i spåret.  Och som ni nu har räknat ut körde sista sträckan.  Mannen med stor M.

Mari-Ann Bergs fick en alldeles egen hyllning då hon körde tjejvasan tidigare i veckan. Och det gjorde hon för 30:e gången. Hon har varit med från början och det är det inte många som klarat- Hon förtjänar alla hyllningar vi kan åstadkomma.

Ada kom lite i skymundan för allt prat och allt firande runt våra hjältinnor. Och ett Vasalopp är faktiskt större än en namnsdag så det var helt i sin ordning.

En ny vits kunde i alla fall undertecknad leverera dagen till ära. Där gick ni miste om något alla ni som inte var med.

Våra fyra amazoner , tyvärr utan Eva-Lena på bilden

 

Det här inlägget postades i Återblick. Bokmärk permalänken.