Ollasgårdens glasloppis ute i skogen

Tänk ett glasloppis långt ute i ödemarken.  Men vi åkte dit och jag hade turen att få åka 120524-1med en chaufför som körde för långt. Genom detta misstag fick vi uppleva fantastiska naturupplevelser.
Birgitta Hiertner låg i framkant. Fullt ös. In på småvägarna. Jodå allt är lugnt rapporterade hon. Dom andra ligger efter.
Plötsligt var det inga bilar bakom, bara mysiga gamla gårdar på båda sidor och en vidunderlig utsikt över sjölandskap.
Därefter blev det lite spännande när vi skulle vända.  Var? När? Hur?
Ja vill ni spänning och dramatik i tillvaron så åk med Birgitta Hiertner.
Nu började jag med en lång parentes.

120524-2

Bernt i berättartagen

Vi kom rätt till slut och själva träffen kunde börja.
En härlig macka, kall dryck (var välkommet i sommrvärmen) därefter kaffe och kaka.  När det lekamliga var stillat gick vi över till det kulturella.
Bernt berättade för oss om glasets historia och tillverkning. Skillnaden mellan vanligt glas och kristall, hur man färgar glas o.s.v. Jätteintressant.

 

 

Därefter gick vi in i ett hav av glas.  Många hittade vad dom sökte, andra hittade sådant

120524-3

Vad säger mannen? Är glas egentligen sand?

dom inte sökte och förundrades över vilken tur dom haft.
Själv hittade jag bara sådant som andra redan hade hittat. Såg väl inte godbitarna för bara massan.
Såg inte trädet för bara skogen

Vi önskade varandra en härlig sommar

Det här inlägget postades i Återblick. Bokmärk permalänken.