Skaldjursfest den 17 oktober

131017-1Vi dundrar in som vanligt,  Börjar känna oss ganska hemmastadda hos Anna och hennes familj vid det här laget. Vi hittar.  Vet numera var vi skall hänga av oss.  Tvätta händerna och pudra näsan. Kryssar oss snabbt fram till dryck med tilltugg och så börjar skratten och vitsarna ta sin början. I år hade vi en liten förändring att ta ställning till.  Ja frågan hade ju kommit upp lite 131017-4tidigare men det gällde ju aftonens begivenheter.

Ska vi skippa krabban?  Hummern hade vi valt bort för många år sedan.  Den blev för dyr, men hur skulle vi göra med krabban?

Vissa ville men andra ville inte.  För- och nackdelar mättes mot varandra. Nu visade 131017-2det sig att över Annas alla talanger kan hon lägga till ytterligare en talang.
Diplomati. Det fick bli krabbklor.  En strålande lösning.

Vi hugger in och bänkar oss. Historierna och sångerna framförs med bravur. Det gäller att hålla fanan högt.

131017-3Vi ville också tacka Anna lite extra. Idéer hade bollats och nu gick vi tillväga på följande vis. Anna stängdes in i ett av sina rum.  Inte särskilt uppskattat från hennes sida. Webredaktören hade släppt loss lyrikens rika flöde och diktat följande
Melodi Vi gå över daggstänkta berg….

Vi skålar för Anna i kväll fallera
131017-5Som alltid hon gör envar så säll fallera
Ja henne vill vi tacka
För mycket mer än macka
Hon bjuder på hela sitt hem fallera     (Tomas Transtömer, släng dig i väggen)

Lappar med texten delades ut och så började repetitionerna.  Alltmedan Anna med jämna mellanrum ropade – Får jag komma ut snart? – Vad gör ni?   Så småningom gav vår egen körledare Mariann klartecken.  Det fick duga det vi hade åstadkommit.  Och ut kom Anna. Och sjöng gjorde vi. En inomhusfyrverkeribomb hade införskaffats.  Men vem skulle våga smälla av den? Tills Annika (Ek) tog sitt ansvar med orden  – Hur svårt kan det vara. Sången tonade bort, bomben briserade på rätt sätt och resultatet syns på bilden. Och vår egen hovfotograf smällde av ett kameraskott i rätt sekund

Efter alla skaldjur avnjöts kaffe med dopp som duktiga generösa medlemmar bjöd på

Vi ses snart igen  Nu stundar Gustaf Adolf…………..

Det här inlägget postades i Återblick. Bokmärk permalänken.